Ett tungt Vasalopp

Förberedelserna inför årets vasalopp började egentligen direkt efter att det förra slutade, men rent mentalt startade förberedelserna efter Lidingöloppet. Det var då jag började odla mitt vasaloppsskägg.

IMG_2746.JPG

Resan startade på lördag morgon, då jag och Björn tog husbilen upp till Sälen. Nästan ingen trafik förrän vi kom till berga by och vasaloppsstarten, där vi blev stående en stund. Men vi fick plats på Tjärnhedens IP, och för en gångs skull behövde jag inte gå upp 03:00 för att ta buss till starten. 10 minuters gångväg var helt perfekt.

IMG_2739.JPG

Så vi gick ner och hämtade nummerlapp innan vi softade i husbilen resten av kvällen. Tidigt i säng, och upp vid 05:00 för att lägga skidorna i startfållan. Jag har alltid kommit tillstarten vid 6-tiden tidigare, så jag trodde att jag var ute i god tid när jag var nere vid 05:25, men kunde inte ha mer fel. Kön ringlade lång, och även om fållan öppnade 05:30, så tog det 40 minuter för mig att komma fram. Och då var det en stor sjö mitt i startfållan, men jag la ut skidorna i mitten till vänster. Och genast blev det lite bråttom ändå. Joggade tillbaka, plockade av mig blöta strumpor, och brassade frukost. Havregrynsgröt givetvis.

Ett toabesök på Tjärnheden, och sedan knallade vi ner mot starten vid 07:30. Gott om tid. Björn tog hand om mina överdragskläder, så jag behövde inte använda min påse.

IMG_2743.JPG

Det är alltid nervöst strax innan start. Står man rätt? Har man allt med sig? Är jag inte lite skitnödig? Men det försvinner nar starten går, och man kommer iväg. Tyvärr kom jag inte iväg lika snabbt i år som förra året, då jag måste haft ett väldigt flyt med placeringen. Första backen upp var trög, det tog mig över en halvtimme att ta mig upp, och jag hade placering 3532 i smågan mot 2641 förra året.

Men stakningen på myrarna innan och efter Smågan, och ända fram till Mångsbodarna gick bra. Utförsåkningen var det sämre med däremot. Glidet var inget bra, och jag blev omgliden av i princip alla utför. Uppför kunde jag springa om dom, för fästet var helt OK, vilket gjorde att jag fram till Risberg hade plockat 200 platser. Fötterna var helt genomblöta, och jag hade ingen känsel i dom när Risbergsbackarna började. Men när jag aktiverade fötterna igen, så kom känseln tillbaka.

Efter 3 mil gjorde armågen sig påmind. Jag visste att den skulle börja göra ont förr eller senare, men jag hade hoppats på senare. Inte speciellt farligt ännu, men det blev bara värre och värre.

Halvägs passerade jag på 3:17, vilket gjorde att jag hade förhoppningar om att komma ner mot tiden jag gjorde förra året. Nu i efterhand såg jag att jag passerade halvvägs på 3:01 förra året, så jag var bara en kvart efter där.

Men det var också här det började bli riktigt tungt. Vattendränkta spår, och halvbra glid blev inte bättre av att halva skogen hade fastnat i klistret under skidorna. Jag fick verkligen ta i i stakningen, när de jag åkte bredvid bara gled på. Men jag tryckte på. Och ju mer jag tryckte på, desto mer sa armbågen ifrån. Vid Oxberg hade jag plockat ytterligare 300 platser, och vid Risberg var jag på plats 2955.

Men här var krafterna slut. den panodil och den voltaren jag hade stoppat i mig vid Evertsberg hade slutat verka, skidorna gick knappt framåt, och jag var mentalt slut. Ett snabbt beslut om att lämna in skidorna på omvallning gjorde att jag fick ett avbrott på 10 minuter. Ganska stressande, men det gjorde gott. Sedan strulade vänstra bindningen när jag skulle sätta på skidan igen, så ytterligare några minuter gick. Men nu gled det i alla fall på ungefär likadant som övriga runt omkring mig. Och att köra sista 2 milen på bättre skidor gjorde att jag fick lite nya krafter.

Och sista biten in mot mål var faktiskt en ganska trevlig resa. Jag visste att jag inte skulle nå varken tids eller placeringsmål, och kunde passa på att njuta av omgivningarna, medtävlarna och åskådarna. Med ett stort leende småtrallade jag fram i spåret, och även om det var jobbigt, så var det inte ett dugg tungt. sista milen såg jag att jag hade möjlighet att gå under 7 timmar, och det blev det nya målet för dagen.

Med 4 km kvar kom jag in på de spåren som jag hade kört under träningslägret 3 månader tidigare, och nu kände jag ju plötsligt igen mig! Jag visste vilka backar, kurvor och knixar som låg framför mig, och dessa 4 km var de bästa på hela loppet. Under upploppet hejade jag på min medlöpare, och hejade glatt på Brorsan som stog på upploppsrakan och filmade.

Att ta sig i mål är en lika skön upplevelse varje gång, men det är extra roligt när ens kära bror tar emot! Och nu hade jag inte heller någon packning att hämta hem, det vara bara att hämta ut diplomet och knalla ner till husbilen som var parkerad nere vid Sjön. Passade på att ta en fin bild på vägen.

IMG_2749

Så genomblöt om fötterna hoppade jag in i bilen, bytte om, och satte mig och slappade i soffan medan Björn körde mig tillbaka hem till Göteborg. Ett väldigt skönt sätt att transportera sig efter ett Vasalopp, och jag var hemma innan det hade hunnit bli måndag.

Sammanfattningsvis så blev tiden 6:54:55, och placeringen 3203. Här är en länk till resultatsidan med mellantider. Och här är länken till loppet på Garmin Connect. Av någon anledning så var mellantiderna avstängda, så det blev bara en lång etapp.

En reaktion på ”Ett tungt Vasalopp

  1. Verkligen helt fantastiskt! Vilken resa! Hoppas Björn hade lika trevligt och ställer upp fler gånger, ert team är oslagbart! Och husbilen. Den är king.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *