månadsarkiv: augusti 2015

Midnight run Gothenburg 2015

So it was time for midnattsloppet again, for the 4th time in order. It has become a bit of a tradition to go out in the night and run the 10 kilometres around majorna with start and finish in Slottsskogen. This year the weather was with us as well, around 20 degrees, no wind and very clear.

For the first time in a long time I ignored completely in to make any race-preparations. I'm in the middle of a racing weight quickstart, i.e. building training with calorie deficit. Less carbs, more protein. Easy running, strength training and a lot of that on an empty stomach and water. Despite this I have gained 3 kg in the past week. The body has become accustomed to the deficit, and gone into sleep mode again. I will reduce the calorie plan from 2000 to 1500 cal/day, and see if it goes in the right direction again.

Anyways, my legs felt like logs when it was time to start, but I know it will fix itself after a while despite how it feels at the start. So when the starting gun went off 21:30 I put away in the regular racefart. It felt as if it was not especially fast, but the first kilometer was completed at 3:37, and when I checked the final results, I was in place 52.

Then it became a little more uphill, but I was able to keep the momentum over the first 3 kilometres. It was not until around the 5k marking I was beginning to feel really tired. I lay and pushed myself 5 beats over the lactate threshold on the uphill slopes, and not very much lower on descents. My pulse was just around the 160 mark, but I was passed by runners at all times.

And then it was time for the ascent up to masthuggskyrkan. To have any chance and not go straight into the wall, I checked the pulse all the time. But I lost time, and this kilometers was the slowest of the entire race, 4:31.

But when you come up on top, you know that you reach the finish very soon, and just dash downhill. Last mile to slottsskogen was cruel, with climbs almost as hard as up against masthuggskyrkan. It didn't go fast here, and when I arrived at the finish line I saw that the clock had just passed 40 minutes. I thought I had an eye on the time, but it turned out as usual to the track was almost 200 metres further than my watch told me, and there went my sub40 time.

Nevertheless, I am still right happy with being able to press so hard in the middle of a heavy training period. And even if I didn't better the time from last year, the position was some snaps up. The end time was 40:8, and 90:th place.

But this was the last time I ran a 10k race in over 40 minutes. It is time to raise the minimum level a notch in the autumn, with harder intervals.IMG_3261

Midnattsloppet Göteborg 2015

Så var det dags för midnattsloppet igen, för 4:e gången i ordningen. Det har liksom blivit lite av en tradition att bege sig ut i Göteborgsnatten och avverka de 10 kilometrarna runt majorna med start och mål i slottskogen. I år var vädret med oss också, runt 20 grader, vindstilla och helt klart.

För första gången på länge så struntade jag helt i att göra några som helst race-förberedelser. Jag är mitt inne i en racing weight quickstart, dvs uppbyggnadsträning med kaloriunderskott. Mindre kolhydrater, mer protein. Lugn mängdträning, styrketräning och många pass på fastande mage och vatten. Trots detta har jag gått upp 3 kg den senaste veckan. Kroppen har liksom vant sig vid underskottet, och gått in i sparläge igen. Jag skall minska kaloriplanen från 2000 till 1500 cal/dag, och se om det går åt rätt håll igen.

Iallafall, benen kändes som stockar när det var dags för start, men jag vet att det brukar lösa sig efter ett tag hur det än känns i starten. Så när skottet gick 21:30 satte jag iväg i vanlig racefart. Det kändes som om det inte gick speciellt snabbt, men första kilometern var avklarad på 3:37, och när jag i efterhand kollade på resultatet, så låg jag på plats 52.

Sedan blev det lite mer uppför, men jag kunde hålla farten över dom första 3 kilometrarna. Det var inte förrän runt 5k markeringen som det började kännas. Jag låg och pressade 5 slag över tröskeln i uppförsbackarna, och inte speciellt mycket lägre i övrigt. Pulsen låg och pendlade ganska precis runt 160-strecket, men jag blev passerad av löpare hela tiden.

Och sedan var det dags för stigningen upp emot masthuggskyrkan. För att ha någon chans och inte gå rakt in i väggen, så låg jag stenhårt och kollade pulsen. Men jag tappade hela tiden, och denna kilometer var den långsammaste på hela loppet, 4:31.

Men när man kommit upp på toppen, då vet man att man snart är i mål, och det är bara att stå på utför. Sista kilometern upp mot slottsskogen är iochförsig grym, med stigningar nästan lika jobbiga som upp emot masthuggskyrkan. Det gick inte fort här, och när jag kom mot målet så såg jag att klockan precis hade passerat 40 minuter. Jag trodde att jag hade koll på tiden, men det visade sig som vanligt att banan var nästan 200 meter längre än vad klockan skvallrade om, och där gick min sub40 tid.

Trots detta är jag ändå rätt nöjd med att kunna trycka på såpass hårt mitt i en tung träningsperiod. Och även om jag inte bättrade tiden från förra året, så blev placeringen några snäpp upp. Sluttiden blev 40:08, och placeringen 90.

Men detta var sista gången jag sprang en millopp över 40 minuter. Det är dags att höja lägstanivån ett snäpp under hösten, med hårdare intervaller.IMG_3261

Öloppet swim-run 2015

Rest weeks. So, that was the idea after Ironman Zurich. But then I got a question by Magnus Carlsson if I wanted to run Öloppet with him. The sprint that was, 20 kilometres of running, and 2.6 km of swimming. I was up for it, but had to consider and reconcile with the wife. We were, after all, going away the day before. But we wouldn’t sleep over, and I accepted.

But swim-run, I was aware of the concept, but not how it went into more detail. So I sat one evening in front of the computer and studied. In particular, there was a very good post on Icebugs page, http://icebug.com/se/swimrun/. It turned out later that it was Magnus who wrote this.

I did not want to cut off my wetsuit, and I knew I would not be ready to run in my full suit , so I did a quick order of a shorty outfit online. There are not so many models of swim-run outfits, and those are pretty expensive, so I settled on this model: http://www.seapro.se/sv/artiklar/vatdrakt-shorty-limax-herr-3.html. Fast delivery, I received it on Wednesday after being ordered on Tuesday, and on Thursday I thought to test the equipment. Had decided to run without paddles and car body repair, then it went slower when I tested in pool.

And what a feeling! just being able to throw himself into the water, swim a little, running up on the other side and continue run! Sure, it was a little cumbersome at run in wet suit, but it was still ok. Ran a short pass in the surtsjön.


So it was time to start! Me and Magnus had decided that we would see this as a fun thing, and not press too hard on the run. I hadrest week, and did little or none training before. Only a few small workout to keep running the body a bit.

10:00 and the race was on. We placed ourselves somewhere in the middle of the field, among the other 250 teams in the Sprint. But it was hard to hold back as much on the initial races down to the water like the other teams, so we ran up some places before it was time for the first swim. 620 metres from Styrsö to St. Mosskullen.

And at swimming, we are about as good, or bad, on. I put myself first, and then came Magnus on my feet with paddles and floater. I put myself a little to the left of the rest of the field to get some free water, and the swim went quite well, although it did not go particularly fast, so 12:30 later, we were able to step up and run. Or so we thought … Crowded on the cliffs above, and no ability to pass made us walk more than run. It wasn’t until we got to Köpstadsö that we could run on a bit, and then we took a wrong turn ….

I had written down all the distances we would run/swim on my arm, in order to keep track of whether it was worth taking off our swimming caps or not, and it wasn’t until we came to Brännö as it really was worth removing the caps. 6 km running with only two short water passages as we waded through.



Swimming had gone well so far. Small, short and, in some cases, muddy banks distances in calm water. No jellyfish or waves to speak of. But after krokholmen we would take us 570 metres to the Känsö, and here it was more high seas. Bigger waves and deeper water.

I found it difficult to stay the course, and when I checked back, Magnus had left my feet. I was waiting for him a few times, but with 50 meters left I swam on. 16 minutes took the route, and even though it was 50 metres shorter than the initial swimming, we were over 4 minutes slower. Magnus had trouble in the waves, and now the jellyfish had also begun to show itself.

But the team that had past us in swimming we outrun on the Islands in between. Magnus kept up the speed on trails and gravel roads, and I on the stones and rocks.

Two swims in the same hard conditions and then we were arriving on Styrsö again. Now waited over 6 kilometres of running before the finish. Magnus had a lot of energy, but my legs didn’t want to really keep up before I got the heat up. But after a couple of kilometers in 4:30 speed, I started getting the heat up, and the last few kilometers we could press the speed closer to 4 minutes per kilometer. We could pass som more teams, and as the finish line approached, we put on a final sprint.


We had no idea what place we finished in, but were very happy with the race overall. Under 3 hours in total time was good for a swim-run debut, and we placed in 12th place in the men’s class and 19th in total by all teams, which is perfectly ok.

It was, after all, the experience which was the main focus, time and the placings were completely secondary this time. But it left me wanting more! Although I am lousy at swimming, it’s a fantastic feeling to be able to throw myself into the sea and get to where you want. The body becomes the vessel so to speak.

So this am I going to do again, thanks Magnus for taking me with you on this adventure!

Here are the official results:

And here is the link to activity at garmin connect:


Öloppet swim-run 2015

Viloveckor. Så var tanken efter Ironman i Zurich. Men så ficka jag en förfrågan från Magnus Carlsson om jag ville vara med och köra Öloppet tillsammans med honom. Sprinten då, 20 kilometer löpning, och 2,6 km simning. Jag var sugen, men var tvungen att fundera och stämma av med Linda. Vi skulle trots allt bort dagen innan. Men vi skulle inte sova över, och jag tackade ja.

Fast swim-run, jag kände till konceptet, men inte hur det gick till mer i detalj. Så jag satt en kväll framför datorn och läste på. Framförallt fanns det ett väldigt bra inlägg på Icebugs sida, http://icebug.com/se/swimrun/. Det visade sig senare att det var Magnus som skrivit detta.

Jag ville inte klippa av min våtdräkt, och jag visste att jag inte skulle klara att springa i min heldräkt, så jag gjorde en snabb beställning av en shorty dräkt på nätet. Det finns inte så många modeller av swim-run dräkter, och de som finns är ganska dyra, så jag fastnade för denna modellen: http://www.seapro.se/sv/artiklar/vatdrakt-shorty-limax-herr-3.html. Snabb leverans, jag fick den redan på Onsdagen efter att beställt på tisdagen, och på Torsdagen tänkte jag testa utrustningen. Hade bestämt mig för att köra utan paddlar och dolme, då detta gick långsammare när jag testade i bassäng.

Och vilken känsla! att bara kunna kasta sig i vattnet, simma lite, springa upp på andra sidan och fortsätta springa! Visst, det var lite bökigt at springa i våtdräkt, men det gick ändå helt ok. Körde ett kort pass i surtsjön.


Så var det dags för start! Jag och Magnus hade bestämt att vi skulle se detta som en kul grej, och inte trycka på alltför hårt på löpningen. Jag hade ju som sagt vilovecka, och höll igen med träningen innan. Bara några små motionspass för att hålla igång kroppen lite.

10.00 gick starten. Vi ställde oss någonstans mitt i fältet ibland de övriga 250 lagen som ar med i sprinten. Men det var svårt att hålla igen lika mycket på den inledande löpningen ner till vattnet som övriga lag, så vi sprang upp oss några platser till kanske 1:a tredjedelen av fältet innan det var dags för första simningen. 620 meter från Styrsö till St. Mosskullen.

Och simma är vi ungefär lika bra, eller dåliga, på. Jag lade mig först, och sedan följde Magnus mina fötter med paddlar och dolme. Jag la mig lite till vänster om övriga fältet för att få lite fritt vatten, och simningen flöt på ganska bra, även om det inte gick speciellt fort, så 12:30 senare kunde vi kliva upp på land och springa. Trodde vi… Fullt med folk på klipporna framför, och ingen möjlighet att springa om gjorde att det var mer gå än springa. Det var inte förrän vi kom till Köpstadsö som vi kunde springa på lite grand, och då sprang vi fel….

Jag hade skrivit ner alla sträckor vi skulle springa/simma på armen, för att ha koll på om det var värt att ta av sig simmössan eller inte, och det var inte förrän vi kom till Brännö som det verkligen var värt att ta av sig lite på huvudet. 6 km löpning med bara två kort vattenpassager som vi vadade igenom.



Simningen hade gått bra så långt. Små korta och i vissa fall dyiga sträckor i lugnt vatten. Inga maneter eller vågor att tala om. Men efter krokholmen skulle vi ta oss 570 meter till Känsö, och här var det mer öppet hav känsla. Större vågor och djupare vatten.

Jag hade svårt att hålla kursen, och när jag kollade bak, så hade Magnus släppt mina fötter. Jag väntade in honom några gånger, men med 50 meter kvar simmade jag på. 16 minuter tog sträckan, och även om den var 50 meter kortare än den inledande simningen, var vi nästa 4 minuter långsammare. Magnus hade problem i vågorna, och nu hade maneterna också börjat visa sig.

Men de lag vi hade släppt förbi oss under simningen sprang vi snabbt förbi på öarna däremellan. Magnus höll uppe farten på stigarna och grusvägarna, och jag på stenarna och klipporna.

Två simningar i lika jobbiga förhållanden till så var vi framme på Styrsö igen. Nu väntade dryga 6 kilometers löpning innan målgång. Magnus var väldigt pigg, men mina ben vill inte riktigt hänga med innan jag fått upp värmen. Men efter ett par kilometer i 4:30 fart, så började jag få upp värmen, och sista kilometrarna kunde vi trycka på i fart närmare 4 minuter per kilometer. Vi kunde passera några lag till, och när mållinjen närmade sig lade vi in en sista spurt.


Vi hade ingen aning om vilken plats vi kommit in på, men var mycket nöjda med loppet totalt sett. Under 3 timmar i total tid var bra för en swim-run debut, och vi placerade oss på 12:e plats i herrklassen och 19:e totalt av alla lag, vilket är helt ok.

Det var ju trots allt upplevelsen som var det stora målet, tid och placeringar var helt sekundärt denna gången. Men det gav mersmak! Även om jag är urdålig på att simma, så är det en fantastisk skön känsla att kunna slänga sig i havet och ta sig dit man vill. Kroppen blir farkosten så att säga.

Så detta kommer jag att göra om, tack Magnus för att du drog med mig på detta!

Här är de officiella resultatet:

Och här är länken till aktivitet på garmin connect: