månadsarkiv: april 2015

Düsseldorf Marathon

Already last fall when I sat and watched my personal records, so it looked pretty good on the distance up to the half marathon, but marathontiden at 3:49 am sticking out. I did it on forest maran last fall playing a lesser role, I wanted to see how fast I'm on a city mara.

But when should I run? I wanted to do it in the spring, and preferably with a good margin to the Gothenburg shipyard, and was then the Düsseldorf is a good alternative.

IMG_2861 .jpg

I booked into me, but first a couple of weeks ago I came because I neither booked travel or accommodation, so it was not optimal. Drive down on Friday night, and the home Sunday afternoon. Quiet and Nice in theory, but in practice it meant that I had to run at around 3 hours to catch out to the airport.

Once in place I noticed quickly that it was not the hotel I got on, it was not even a hotel but rather an apartment. Complete with microwave, kettle and fridge. And a tv with 27 German channels … It suited me perfectly. Now, I could "fix" my own food and load up in peace and quiet.

IMG_2856 .jpg

On Saturday I was out on a short jog to wake the body a bit, plus I walked around a bit to hand my escape route on Sunday. The entire inner city would be turned off, so it had to be underground. And my school German is well like that. Checked into the starting area in the evening, and felt very prepared. But maybe not in top form.

IMG_2867 .jpg

It was Sunday morning, and time for start. I was a bit too early, and it was not very hot, barely 10 degrees and humid.

At the start, it was a very nice atmosphere, and when I left my bag in the storage, it was time for the last toabesöket. And there was no queue! Now I was done very early, and had no protective clothes. It was that move, then I ran in shorts and t-shirt. But it was no problem. Jog in place and stretch. I had placed myself in the first team, and it was not crowded anywhere. Around 1700 completion participants made the course perfect in size.

So went the start! Out and away. I was going to go out a little quieter than usual, and lay on the dot 4:00 pace first kilometres. I was surprised at how low heart rate was at this tempo, usually the approach threshold heart rate at 156, but now I lay rather in under 150. But there was no ide to increase the speed, I knew that it was going to be a long race. But I started dreaming of times under 2:50, and rank in the top 50. When I look at the result list after the event, they were the guys I ran with this such as all landed top 25 …

Already after 6-7 km I started to feel the back of left leg pretty much. But I could still press, and passed the first mile on a piece during 41 minutes. But it was after this it started to get really heavy and. ..

I had already started to be passed by runners, and now I felt my legs were not with me anymore. The tempo dropped, as well as heart rate. I tend to be pretty good at keeping the pulse and pace up there, but too little pure jog is now starting to take its toll.

The next mile offered only at a few km in under 4:15 which was target pace. I kept my drink plan, and felt it was time to start with bananas as well. Until half-way I kept still up tempo ok, and passed half marathon at 1:28 am actually my second-best time in the half marathon, so it was better than expected.

But now started kilometers time to snuggle up against 4:20, and the pulse down to 145. My feet ached, but it is mostly good. It takes the focus away from fatigue and pain in the thighs. At the same time I started thinking about why I do this. I've longed to run well for several weeks, and then will not want a little fatigue and pain stop me. Focus on the positive, and realize what a nice marathon this is. I get a guided tour of the whole town, and the crowd is fantastic!

But at 32 km, I was passed by cruise control for 3:00 pace, with approximately 10 runners in tow. I tried to hang on, but my legs didn't want to. So I got to see my Dreamtime slowly slip away in front of me.

But there were still able to cope with it right up to 38 km, but then I'd have to finish very strong, and the body was very weak. I kept telling myself that this was a good thing, now I could of course try to improve time again!

Now, it was not a long way to go, and just take in the target began to feel like a victory. I could even afford me to Sprint past a guy in the finish, and take me in goal at 3:01:54. I entered the site 104 total, as 27: (a) in my class, M40. So I'm very happy with my marathondebut after all!

IMG_2874 .jpg

And the air force then? Despite the fact that your calves are krampade together when I pulled on my pants, so I managed to both change the shirt and get me via U-bahn (underground) station to the airport in good time so that I could afford me a lunch pizza. And be reviled by the cleaning staff to the bathroom because I washed my armpits before I sat down on the plane. But I have to think a little on my fellow passengers, too …

On the equipment front, it was once again bad news for saucony. I tested the kinavara 5, which would be updated in quality, but when the holes for the laces to break even during the first race, so it is beneath contempt. Sorry saucony, I will probably go for sketchers for asphalt races to come.

Düsseldorf Marathon

Redan i höstas när jag satt och tittade på min personliga rekord, så såg det ganska bra ut på distanser upp till halvmarathon, men marathontiden på 3:49 stack ut. Att jag gjorde den på skogsmaran i höstas spelar mindre roll, jag ville se hur snabb jag är på en stadsmara.

Men när skall man springa? Jag ville göra det på våren, och gärna med god marginal till göteborgsvarvet, och då var Düsseldorf ett bra allternativ.

IMG_2861.JPG

Jag bokade in mig, men först för ett par veckor sedan kom jag på att jag varken bokat resa eller boende, så det blev väl inte optimalt. Resa ner på fredag kväll, och hem Söndag eftermiddag. Lugnt och fint i teorin, men i praktiken innebar det att jag var tvungen att springa på runt 3 timmar för att hinna ut till flygplatsen.

Väl på plats märkte jag snabbt att det inte var det mest högklassiga hotellet jag hamnat på, det var inte ens ett hotell utan snarare en lägenhet. Komplett med micro, vattenkokare och kylskåp. Och en tv med 27 tyska kanaler… Det passade mig perfekt. Nu kunde jag ”laga” min egen mat och ladda upp i lugn och ro.

IMG_2856.JPG

Under lördagen var jag ute på en kort löprunda för att väcka kroppen lite, plus att jag promenerade runt lite föra att reka min flyktväg på söndagen. Hela innerstaden skulle vara avstängd, så det fick bli tunnelbana. Och min skoltyska är väl sådär. Kollade in startområdet på kvällen, och kände mig väldigt förberedd. Men kanske inte i toppform.

IMG_2867.JPG

Så var det söndag morgon, och dags för start. Jag var ute lite väl tidigt, och det var inte speciellt varm, knappt 10 grader och fuktigt.

Vid starten var det en väldigt trevlig stämmning, och när jag lämnat in min väska i förvaringen var det dags för sista toabesöket. Och det var ingen kö! Nu var jag klar väldigt tidigt, och hade inga överdragskläder. Det blev till att röra på sig, då jag körde i shorts och t-shirt. Men det var inga problem. Jogga på stället och stretcha. Jag hade placerat mig själv i första startgrupp, och det var ingen trängsel någonstans. Runt 1700 fullföljande deltagare gjorde loppet perfekt i storlek.

Så gick starten! Ut och iväg. Jag hade tänkt att gå ut lite lugnare än vanligt, och låg på prick 4:00 tempo första kilometrarna. Jag var förvånad över hur låg pulsen var i detta tempot, vanligtvis brukar den närma sig tröskelpulsen på 156, men nu låg jag snarare på under 150. Men det var ingen ide att öka farten, jag visste ju att det skulle bli ett långt lopp. Men jag började drömma om tider under 2:50, och placering på topp 50. När jag tittar på resultatlistan i efterhand, så var de killarna jag sprang med här sådana som alla slutade topp 25…

Redan efter 6-7 km började jag känna av baksidan på vänster lår ganska mycket. Men jag kunde fortfarande trycka på, och passerade första milen på en bit under 41 minuter. Men det var efter detta det började bli riktigt tungt…

Jag hade redan börjat bli passerad av löpare, och nu kände jag att benen inte var med mig längre. Tempot sjönk, och likaså pulsen. Jag brukar vara ganska bra på att hålla pulsen och tempot uppe, men för lite ren löpträning börjar nu ta ut sin rätt.

Nästkommande mil bjöd enbart på ett par km på under 4:15 som var måltempot. Jag höll min drickaplan, och kände att det var dags att börja med bananer också. Fram till halvvägs höll jag ändå uppe tempot ok, och passerade halvmaran på 1:28 faktiskt min näst bästa tid på en halvmara, så det var bättre än väntat.

Men nu började kilometertiderna att krypa upp mot 4:20, och pulsen ner mot 145. Fötterna värkte, men det är nästan bara skönt. Det tar fokus bort från tröttheten och värken i låren. Samtidigt började jag tänka på varför jag gör detta. Jag har ju längtat efter att springa långt i flera veckor, och då skall väl inte lite trötthet och smärta hindra mig. Fokusera på det possitiva, och inse vilket fint marathon detta är. Jag får ju en guidad tur av hela stan, och publiken är fantastisk!

Men vid 32km blev jag passerad av farthållaren för 3:00 fart, med c:a 10 löpare i släptåg. Jag försökte hänga på, men benen ville inte. Så jag fick se min drömtid sakta glida iväg framför mig.

Men det fanns fortfarande möjlighet att klara av det ända fram till 38km, men då skulle jag behöva avsluta väldigt starkt, och kroppen var väldigt svag. Jag intalade mig själv att detta var en bra sak, nu kunde jag ju försöka bättra tiden en gång till!

Nu var det dock inte långt kvar, och att bara ta sig i mål började kännas som en seger. Jag kunde tillochmed kosta på mig att spurta förbi en kille på upploppet, och ta mig i mål på 3:01:54. Jag kom in på plats 104 totalt, som 27:a i min klass, M40. Så jag är väldigt nöjd med min marathondebut trots allt!

IMG_2874.JPG

Och flyget då? Trots att vaderna krampade ihop när jag drog på mig byxorna, så hann jag både byta tröja och ta mig via U-bahn ut till flygplatsen i såpass god tid att jag kunde unna mig en lunchpizza. Och bli utskälld av städpersonalen på toaletten för att jag tvättade armhålorna innan jag satte mig på planet. Men jag måste ju tänka lite på mina medpassagerare också…

På utrustningsfronten var det återigen dåliga nyheter för saucony. Jag testade ju kinavara 5, som skulle vara uppdaterade kvalitetsmässigt, men när hålen till skosnörena går sönder redan under första loppet, så är det under all kritik. Sorry saucony, jag kommer nog att satsa på sketchers för asfaltsloppen framöver.

Premiärloppet 2015

Pretty nedtränad and just recovered from the iliotibial band syndrome, so it was time for this spring's first race. I have already run two races this year, but it was the more winter race.

Now, I took with me Frej, Irma and Ant to Skatås, bought a bag of buns and a package ballerina and put them on a blanket at the start. It also happened to be the goal.
IMG_2850 .jpg
Skatås and Prime races usually bid on the nice weather, and today turned out to Gothenburg from its best side, with Sun and 12 degrees in the shade. Shorts and short sleeves, that is. It was also the debut of the new zeal from icebug. Perhaps not quite the right shoes, but I wanted to feel on the Court. 2 k warm-up and stretch, before it was time to start 11.00

I knew already that it on warming would not go especially fast today, and bestämmde me to go out a little quieter than usual. Around 4 min/km should be just enough.

I and C-J asked us at the front, I was rather and kept on the right side and let people run on me at the beginning.
Started, and already in the first Hill had C-J shied away from by 50 metres. I tried to not even have to hang on, but ran entirely on feeling and heart rate.

The first 3 km went on just under 4, and because it was up, it felt ok. Here, I was overtaken by Catherine Åström. I knew she had good pace in the body, so I thought that I hang on. We had the company of 2 guys from Altran. They were strong up, but I did catch up with performs.

Around little Lake delsjön and fluid control, we were weathering a girl where officials shouted that she was second. It turned out later to be Malin Jonsson. I saw that Katherine wanted to catch up, and now it was probably 30 metres up to her, and another 30 to Malin. But Catherine went on, with Altran guys and Malin on the heels. I still had a bit forward, but with more than 3 km left I ran on all of them in a downhill slope, and because I felt strong in the wind, I thought that I could draw a little, and maybe help Catherine to a good location.

So I ran on, last few kilometers went right easy. It was not until I arrived at Skatås and the little extra round as it began to feel heavy.

IMG_2854 .jpg

I had been keeping about 5 strokes over threshold heart rate throughout the race, so now the lactic acid began to make itself felt in the thighs. Heavy up the final Hill, and I saw that Catherine had caught up with knaprat. I wanted to not let past someone now in the finish, so I pushed on properly.
I headed in goals in 40:01. First mile race since 2013 at over 40 minutes, but I'm really happy though. I managed to keep the pace up despite a for me quite intense.

Checked the positions now, and saw that I came on the 17th, which is perfectly OK.
What happened to Carl-Johan then? Well, really good. 38:26 and 13th place.

In our little internal competition, so this was the first race since the final race of 2012 as I was ironing in a mile race, and the second loss in a row after the sandsjöbacka marathon.

So best on Stone's is once again the C-J. Congratulations!

IMG_2853 .jpg

Premiärloppet 2015

Ganska nedtränad och precis återhämtad från ett löparknä, så var det dags för vårens första lopp. Jag har ju redan sprungit två lopp i år, men det var ju mer vinterlopp.

Nu tog jag med mig Frej, Irma och Myra till Skatås, köpte en påse bullar och ett paket ballerina och satte dom på en filt vid starten. Det råkade även vara målet.
IMG_2850.JPG
Skatås och premiärlopp brukar bjuda på skönt väder, och idag visade sig göteborg från sin bästa sida, med sol och 12 grader i skuggan. Kortbyxor och kortärmat alltså. Det var även premiär för de nya zeal från icebug. Kanske inte riktigt rätt skor, men jag ville ändå känna på dom. 2k uppvärmning och stretch, innan det var dags för start 11.00

Jag kände redan på uppvärmningen att det inte skulle gå speciellt snabbt idag, och bestämmde mig för att gå ut lite lugnare än vanligt. Runt 4 min/km borde vara lagom.

Jag och C-J ställde oss längst fram, jag låg hellre och höll till höger och lät folk springa om mig i början.
Starten gick, och redan i första backen hade C-J dragit ifrån med 50 meter. Jag försökte inte ens att hänga på, utan körde helt på känsla och puls.

De första 3 km gick på strax under 4, och eftersom det var uppför kändes det helt ok. Här blev jag omsprungen av Katarina Åström. Jag visste att hon hade bra tempo i kroppen, så jag tänkte att jag hänger på. Vi hade sällskap med 2 killar från Altran. Dom var starka uppför, men jag tog ikapp utför.

Runt lilla delsjön och vätskekontrollen fick vi vittring på en tjej där funktionärerna skrek att hon låg tvåa. Det visade sig senare vara Malin Jonsson. Jag såg att Katarina ville ikapp, och nu var det nog 30 meter fram till henne, och ytterligare 30 till Malin. Men Katarina gick om, med Altran killarna och Malin hack i häl. Jag hade fortfarande en bit fram, men med dryga 3km kvar sprang jag om allihop i en nerförsbacke, och eftersom jag kände mig stark i motvinden, tänkte jag att jag kunde dra lite, och kanske hjälpa Katarina till en bra placering.

Så jag sprang på, sista kilometrarna gick rätt lätt. Det var inte förrän jag kom fram till Skatås och den lilla extrarundan som det började kännas tungt.

IMG_2854.JPG

Jag hade hållit c:a 5 slag över tröskelpuls hela loppet, så nu började mjölksyran göra sig påmind i låren. Tungt uppför sista backen, och jag såg att Katarina hade knaprat ikapp. Jag ville ju inte släppa förbi nån nu på upploppet, så jag tryckte på ordentligt.
Jag tog mig i mål på 40:01. Första milloppet sedan 2013 på över 40 minuter, men jag är ruskigt nöjd ändå. Jag klarade av att hålla tempot uppe trots en för mig ganska hög puls.

Kollade placeringarna nu, och såg att jag kom på 17:e plats, vilket är helt OK.
Hur gick det för Carl-Johan då? Jo, riktigt bra. 38:26 och 13:e plats.

I vår lilla inbördes tävling, så var detta första loppet sedan finalloppet 2012 som jag fick stryk i ett millopp, och andra förlusten i rad efter sandsjöbacka marathon.

Så bäst på Stendahls är återigen C-J. Grattis!

IMG_2853.JPG