Leriga skogsstigar en tidig morgon

Strax innan soluppgången, direkt ur sängen och ut i skogen. Att springa utan energi i kroppen kan verka jobbigt, men det är faktiskt väldigt skönt. Kroppen anpassar sig, och börjar jobba med de energilager som finns lagrade i kroppen, dvs fettet. Tidigare har jag kännt när kroppen går över i fettförbränning, men nu känns det som den finns där direkt. Självklart är man seg första kilometrarna, men sen släpper det i benen.

Nu testade jag hur mycket av skogen runtomkring där jag bor som jag kan springa i, och hur mycket som är snårskog. Jag sprang fast 2 gånger, men annars var det fina skogsstigar eller häststigar hela vägen. Definitionen av fina i det här fallet var att dom var springbara. Lera och vatten blir bara en bonus, och inget riktigt problem när jag har inov8 skorna på mig.Trailrunningskor

Fördelningen på rundan var 5km på asfalterade vägar, 5km elljusspår, 14km stigar, och 2 km snårskog.

Det sköna med trail jämfört med landsväg, är att man blir inte lika trött efteråt. Man kan inte hålla samma tempo i skogen, och det sliter mindre på musklerna. Men jag får nog blanda upp med lite mer vanliga längre långpass också så att man inte blir för bekväm…

trailrun selfie

 

Jacket på näsan är bara halvt relaterat till sport. Slog igen bagageluckan rakt på näsan på parkeringen innan fotbollsmatchen i onsdags. Bara att tejpa ordentligt och ställa sig mellan stolparna.

Kommentera

E-postadressen publiceras inte. Obligatoriska fält är märkta *