Så var det dags för midnattsloppet igen, för 4:e gången i ordningen. Det har liksom blivit lite av en tradition att bege sig ut i Göteborgsnatten och avverka de 10 kilometrarna runt majorna med start och mål i slottskogen. I år var vädret med oss också, runt 20 grader, vindstilla och helt klart.

För första gången på länge så struntade jag helt i att göra några som helst race-förberedelser. Jag är mitt inne i en racing weight quickstart, dvs uppbyggnadsträning med kaloriunderskott. Mindre kolhydrater, mer protein. Lugn mängdträning, styrketräning och många pass på fastande mage och vatten. Trots detta har jag gått upp 3 kg den senaste veckan. Kroppen har liksom vant sig vid underskottet, och gått in i sparläge igen. Jag skall minska kaloriplanen från 2000 till 1500 cal/dag, och se om det går åt rätt håll igen.

Iallafall, benen kändes som stockar när det var dags för start, men jag vet att det brukar lösa sig efter ett tag hur det än känns i starten. Så när skottet gick 21:30 satte jag iväg i vanlig racefart. Det kändes som om det inte gick speciellt snabbt, men första kilometern var avklarad på 3:37, och när jag i efterhand kollade på resultatet, så låg jag på plats 52.

Sedan blev det lite mer uppför, men jag kunde hålla farten över dom första 3 kilometrarna. Det var inte förrän runt 5k markeringen som det började kännas. Jag låg och pressade 5 slag över tröskeln i uppförsbackarna, och inte speciellt mycket lägre i övrigt. Pulsen låg och pendlade ganska precis runt 160-strecket, men jag blev passerad av löpare hela tiden.

Och sedan var det dags för stigningen upp emot masthuggskyrkan. För att ha någon chans och inte gå rakt in i väggen, så låg jag stenhårt och kollade pulsen. Men jag tappade hela tiden, och denna kilometer var den långsammaste på hela loppet, 4:31.

Men när man kommit upp på toppen, då vet man att man snart är i mål, och det är bara att stå på utför. Sista kilometern upp mot slottsskogen är iochförsig grym, med stigningar nästan lika jobbiga som upp emot masthuggskyrkan. Det gick inte fort här, och när jag kom mot målet så såg jag att klockan precis hade passerat 40 minuter. Jag trodde att jag hade koll på tiden, men det visade sig som vanligt att banan var nästan 200 meter längre än vad klockan skvallrade om, och där gick min sub40 tid.

Trots detta är jag ändå rätt nöjd med att kunna trycka på såpass hårt mitt i en tung träningsperiod. Och även om jag inte bättrade tiden från förra året, så blev placeringen några snäpp upp. Sluttiden blev 40:08, och placeringen 90.

Men detta var sista gången jag sprang en millopp över 40 minuter. Det är dags att höja lägstanivån ett snäpp under hösten, med hårdare intervaller.