Alla inlägg av Tomas

Supervasan 2021

För 4 veckor sedan frågan Johan Landgren mig om jag ville vara med och springa en stafett mellan Sälen och Mora. Det var tre delmoment, rullskidor, MTB och löpning, alla på 9 mil vardera. Självklart, svarade jag!

Jag fick inte så mycket information om själva upplägget, men två veckor innan loppet ställde vi om träningen, och jobbade mer på tänkt tävlingsfart, dvs långa pass i zon, kombinerat med högintensiva pass. För min del innebar det att hålla sig runt 130 i puls, och anpassa farten därefter. sista helgen körde jag två långpass på 2 och tre timmar, totalt 5 timmar, där jag sprang 61km med en snittfart på 4:50. Så det verkade rimligt att det skulle bli utgångspunkten.

På tisdagen ringde Oscar Olsson och Frida Zetterström upp från konditionspodden, för en snabb intervju precis innan jag stack ut och sprang mitt tisdagspass. Oscar är mannen bakom hela upplägget, och han åker alla sträckor själv. Jag hade inte fått någon info om boende, men alla andra skulle bo på Mora Hotell och Spa, så jag bokade in ett rum där.

På fredag efermiddag åkte jag iväg upp till Mora, och på vägen upp ringde Oscar och sa att den .gpx fil som jag hade inte var riktig. Vi skulle inte springa sträckningen för ultravasan, utan istället följa vandringsleden Vasaleden från Berga by till Mora. Sträckan var densamma, men det visade sig vara en helt annan typ av terräng än vad jag hade tränat för första halvan av loppet.

Då det var en stafett, så var det teamet som var support åt de andra när man inte tävlade själv. Jag slapp gå upp vid 2 för att supporta Mattias Svahn, då Johan och Helena tog hand om detta. Planen var att Mattias skulle växla över till Johan vid 08:30, och att jag och  Helena sedan skulle ta bilen mot Sälen och supporta Johan på vägen. Men han var snabb Mattias, och kom in redan 08:06, så det blev lite stressigt. Jag hann precis få i mig lite frukost innan vi var tvugna att åka iväg.

Det blev lite stressigt, då en miss i kommunikationen gjorde att vi inte var på plats vid första kontrollen där Johan ville ha support, så vi fick vända och jaga hans position via trackern han hade på sig. Tredje försöket lyckades, och han fick i sig tillräckligt med energi för att klara sig till Evertsberg, som är halvvägs. Vi stannade även i mångsbodarna och väntade in Johan, innan vi stack ner till starten i Berga by.

Vi kom till starten strax efter att Oscar hade gett sig av, och en reporter från malungsbladet ställde lite frågor, vilket resulterade i att jag var med lite i en artikel om Supervasan

Samtidigt började konditionspodden sändning från mitt lopp, med en rapport från starten.

Etapp #1 Berga by – Mångsbodarna

Totalsträck: 24 km, total tid 2:12

Delsträcka Sträcktid Medeltempo Medelpuls
24 km 02:12:40 05:16 138

Första två etapperna på Vasaleden är fantastiskt fina! Först 2 km uppför, samma sträckning som vasaloppet, sedan in i skogen och 7km på ganska tekniska små skogsstigar i ganska kuperad terräng. Jag var inte förberedd på att det skulle vara så fint, och löpglädjen var på topp. Flöt fram genom skogen drygt i 5-tempo, men pulsen låg strax under tröskel, så det tog mer kraft än tänkt.

När jag kom ut på grusvägarna vid Smågan, sänkte jag pulsen till den tänkta zon2 pulsen, och då var farten mer väntade 4:40 på platten.

Efter några km på grusvägar, blev det återigen stig fram till Smågan, men jag höll ändå planen hyggligt, och kände mig trots allt ganska fräsch när Johan och Helena väntade med energipåfyllning.

Etapp #2 Mångsbodarna – Risberg

Totalsträcka: 35 km, total tid 3:20

Delsträcka Sträcktid Medeltempo Medelpuls
11 km 01:08:01 05:57 134

Jag fyllde en flaska med sportdryck, tog med några gels till och stack iväg. Återigen mycket mer stig än vad räknat med, och när jag fick veta att jag bara hade plockat in 7 minuter på Oscar, så gick jag ner lite i puls för att försöka hålla mig runt de 130 som var planerat.

På de sträckor där det var lättsprunget kunde jag fortsatt hålla runt 5 min/km, men som ni ser på den totala km tiden över sträckan, så var det totalt sett inte så lättsprunget, då snittet blev nästan 6 min /km

Vid risbergsbacken dök Niklas Axhede upp med  kameran igen, så jag stannade för en pratstund. Men det var lättsprunget, så jag frågade honom om han kunde springa, och det blev en intervju springandes. Tomas Amneskog närmar sig Risberg

Etapp #3 Risberg – Evertsberg

Totalsträcka: 47 km, total tid 4:45

Delsträcka Sträcktid Medeltempo Medelpuls
12 km 01:24:56 06:38 127

Efter Risberg började det gå riktigt tungt. Värmen och den hårda öppningen gjorde att jag tappade tempo. Fram tills nu hade jag kört på enbart sportdryck och gels, men när det började kurra lite i magen, tog jag en halv bar. Och genast fick jag ett kraftigt håll i sidan. Lite förvånande, för jag har inte haft håll på flera år. Jag var tvungen att gå och stretcha magen en bra stund för att få det att släppa.

Mina nylagade Altra Olympus sprack när jag sprang in i en sten, och där och då tänkte jag att jag byter skor i Evertsberg. Men det glömde jag såklart. Det var väldigt varmt nu, så vid sjöarna innan evertsberg gick jag ner och doppade överkroppen, och fick ny energi.

Vid mål väntade Niklas igen, och här är en skön inblick i hur det känns när man har sprungit in i väggen. Amneskog framme i Evertsberg

Etapp #4 Evertsberg – Oxberg

Totalsträcka: 62 km, total tid 6:34

Delsträcka Sträcktid Medeltempo Medelpuls
15 km 01:48:22 06:43 125

Efter Evertsberg går det utför. Och direkt kom jag på att jag skulle ha bytt skor. I vanliga fall är det nu man kan rulla på och spara tid, men låren var rätt rökta vid det här laget, så varje steg utför var en plåga. Försökte ändå att rulla på så gott det gick.

Jag visste att jag skulle vika av från banan strax innan Oxberg, men missade avfarten, och sprang förbi. Fick vända och ta en extra backe upp mot kontrollen. Var rätt sleten när jag kom upp här, och intervjun kanske låter lite förvirrad, men det enda jag tänkte på var att jag inte skulle glömma att byta skor. Tomas Amneskog i Oxberg

Etapp #5 Oxberg – Hökberg

Totalsträcka: 71 km, total tid 7:46

Delsträcka Sträcktid Medeltempo Medelpuls
9 km 01:12:16 06:55 119

Bytte skor till Craft, och kände direkt att jag fick lite mer energi, även om det inte syntes direkt på kilometertiden. All uppförsbackar var gåbackar nu. Fortsatt varmt, så jag stannade vid varje bäck jag kunde hitta och svalkade mig. Magen kunde fortfarande inte acceptera någon mat, så bananen jag satte i mig i Oxberg fick jag gå och stretcha bort igen.

Etapp #6 Hökberg – Eldris

Totalsträcka: 81 km, total tid 8:54

Delsträcka Sträcktid Medeltempo Medelpuls
10 km 01:08:14 06:29 116

Nu hade även myggen börjat komma fram när solen sänkte sig lite, och varje gång det kom en backa, så kom dom. Det var rätt bra, då enda sättet att bli kvitt dom var att springa. Och  det gjorde att jag fick upp tempot lite. Och tro det eller ej, nu började det kännas bättre igen. Jag kunde flyta på så gott det gick, och kände att jag även mådde lite bättre då det blivit svalare.

I Eldris skulle Johan hänga med sista milen in mot mål, så jag såg fram emot lite sällskap.

Etapp #7 Eldris – Mora

Totalsträcka: 90 km, total tid 9:51

Delsträcka Sträcktid Medeltempo Medelpuls
10 km 00:56:56 05:42 120

Johan satte upp ett tempo som kändes lite högt, men jag sa till honom att köra på. Det skulle gå lite snabbare in mot mål då. Så jag bet ihop, och hängde efter. Nu var backarna inga gåbackar längre, vi sprang på i samma tempo hela tiden.

In mot Mora, så kände jag mig pigg, och vi ökade succesivt farten in mot upploppet, och jag kunde köra sista kilometern i sub 4 fart, Benen protesterade givetvis, men det var bara att slappna av och trycka på.

I mål väntade Frida med intervjumicken direkt efter målgång, och jag försökte sammanfatta det så gott jag kunde. Supervasan 2021 – Målgång Tomas Amneskog

Vi skulle ha champange när damlaget gick i mål, vilket skulle vara en dryg halvtimme senare. Så jag hann hem till hotellet för att byta om och duscha. Och precis när vi skulle skåla, så blev jag yr och illamåande, och var tvungen att lägga mig ner. Värmen under dagen, och att jag inte hunnit få i mig någon mat kom ikapp.

Dagarna efter hade jag en ruggig tränin gsvärk i låren. En sån värk jag bara har efter rejält utmanande bergslopp. Så även en relativt, på pappret, flack bana kan vara en tuff utmaning.

Aktivitus Trailrace 169k

När jag fick ställa in Aktivitus Trailrace för andra året i rad så fick jag en möjlighet att springa loppet själv. Det är fortfarande ett tävlingslopp, med den enda skillnaden att alla deltagare kan starta när de vill under en månads tid. Det är givetvis bättre att starta på morgonen, så att man får en hel dags löpning innan första natten kommer, men jag ville genomföra det på det sätt det var tänkt, och då går starten 20:00 på fredagen. Så jag startade vid den tiden från Jonsereds fabriker och ut på Bohusleden norrut.

Etapp 1:  Jonsered – Angered  13km 1:30

Jag gick ut lugnt, eller vad jag tyckte var lugnt. Jag visste att det var en lång resa jag hade framför mig, och eftersom jag var helt ensam, så fick jag inte det sedvanliga adrenalinpåslaget från start, utan kunde ta det lugnt. Jag startade med 2 flaskor Umara, och planen var att de skulle räcka 16km vardera. Första sträckan är väldigt lättnavigerad, och jag hade bra flyt.

Etapp 2: Angered – Dammekärr 27km 3:14

Mörkret föll, och pannlampan sattes på. Energiplanen flöt på som planerat, jag började på andra flaskan vid 17km, och kroppen kändes bra. Inga problem eller skavanker. När man kommer in på Vättlefjällsleden börjar det flyta på riktigt bra. Och här känns det som om man är igång på riktigt. Jag stannade vid Dammekärr och fyllde på min tomma flaska med vatten, och det var rätt skönt med lite rent vatten som kontrast till min citronspetsade sportdryck.

Etapp 3: Dammekärr – Fontin 39km 4:49

När jag lämnade Dammekärr så var det 5 km till mitt nästa depåstopp vid Jennylund. Här hade Johan Isaksson lagt ut en flaska sportdryck till mig, blandad på samma sätt som de jag hade med mig från start, dvs 1 liter med 240g kolhydrater i. Jag hade inte riktigt tömt den flaska jag hade kvar, och gjorde det vid kontrollen. Tog fram flaskan som var gömd under huset bredvid stallet, hälsade på hästarna, och fyllde på mina flaskor. Men det blev några deciliter kvar, och jag visste att detta var sista energidepån innan jag kom tillbaka hem, så jag tömde flaskan innan jag tog den med mig och slängde den i nästa papperskorg i bohus. Men det skulle jag inte ha gjort. Under den långa utförslöpningen mot jordfallsbron skumpade det rejält i magen, och jag började bli lätt illamående. Inte så farligt, men jag tog det lite lugnt med energidrycken ett tag.

Etapp 4: Fontin – Bönered 65km 9:00

Min backyard. Den kanske knepigaste sträckan för många, men en klar favorit för egen del. Jag behöver inte ha framme kartan, jag vet vägen. Det enda orosmomentet är magen. Överdosen av kolhydrater i Jennylund gör sig påmind hela tiden, och jag har mycket gaser. ”Never trust a fart in an ultra” är ju ett känt uttryck, så jag får ta det lite försiktigt. Träffar en grävling som står mitt på stigen och stirrar på mig och vägrar gå iväg. Har respekt för djur med vassa tänder, så jag pratar lugnt och stilla med henne tills hon traskar iväg in i skogen

När jag kommer in i skogen där jag har sprungit med grensax och märkband helgen innan blir jag riktigt förbannad då någon har plockat ner de viktigaste markeringarna, och gjort den nya delen som är svår att hitta helt omöjlig att hitta. Jag vet att jag har klippt upp en stig, men vet inte exakt var jag skall svänga av för att hitta den. Jag svär högt och är riktigt irriterad när jag vet hur mycket tid och kraft jag har lagt ner på att löpare skall hitta igenom skogen, och så är någon där ute mitt i en skog på hisingen och saboterar allting. Jag tar fram kartan i klockan, och följer spåret. Terrängen är ändå rätt ok, men det blir en kilometers orientering. Därefter vet jag vägen, och tar mig runt gula slingan, ner i djupedal och upp vid fornborgarna.

Här går det inte längre att igonerra magen, så jag viker av från stigen och ut i snårskogen och sätter mig och skiter. Det tar ett tag, men är oerhört skönt att springa efter detta. Så med lätt mage trippar jag vidare in på mina stigar bakom huset, och möter den snart uppgående solen på toppen av Kopparåsen.

Etapp 5 – Bönered – Tuve 83km 12:10

Jag tar en rätt lång paus hemma i huset. Smörjer in fötterna, byter skor och strumpor, byter till kortbyxor, tar en kopp kaffe och en macka, byter pannlampa men glömmer att lägga ut extrabatteriet från den första. Packar ner energi för 5 mils löpning samt bullar och mackor. Jag struntar i att ta med fler bars, då jag bara kunnat få i mig 1 bar hittilss, jag tömmer även ut hälften av sportdryckspulvret, då jag inser att jag inte kommer att kunna få i mig såpass mycket sportdryck, och tar en flaska vatten och en med sportdryck med mig. Jag har bara fått i mig 1 dl sportdryck sedan fontin, så jag vet att det kommer att bli jobbigt. Längtan efter att avbryta här och krypa ner i min varma säng är ganska stor, men jag försöker inte tänka på det, utan jag ger mig ut i kylan igen. Det är riktigt kall nu innan solen har gått upp, och shorts känns som lite kläder, men jag vet att solen kommer att gå upp och börja värma snart, så det blir till att hålla uppe farten och få upp värmen. Det relativt långa stoppet hade gjort gott för kroppen, benen kändes väldigt fräscha igen, så jag låtsades att jag skulle starta nu, glömde natten som varit, och så fram emot de återstående 106 km. 10 mil vet jag att jag klarar av att springa.

Här hittar jag också bra, så kartan behövs nästan inte, Jag har sprungit sträckan till Hisingsparken många gånger, och det är lätt att hitta. Den första kaffekicken och euforin lägger sig ganska snart, och jag får börja gneta igen. Jag vet att det är för att jag är låg på energi, men vill inte börja må illa igen och inte få i mig någonting alls, så jag tar det lugnt med energin. Sippar på sportdrycken, känner ingen direkt hunger ännu. Väl inne i Hisingsparken märker jag att jag dragit banan över ytterligare en topp jämfört med vad jag sprungit tidigare, och där är det lite svårt att hitta rätt. Men jag vet att det är uppför som gäller, så jag springer uppför. Eller går.

Etapp 6: Tuve – Ängården 100km 14:35

I Tuve möter David upp med ett fullspäckat buffebord! Saker som jag inte visste att jag var sugen på som goda kakor, clementin och kaffe. Jag drar fram en macka ur packningen och mumsar på. Magen känns ok igen, det är bara sportdryck som jag har problem med just nu. Jag får även en påse vegansk godis av David, som jag sprar till det blir tyngre. Underbart!

David springer med mig längs stigarna från hisingsparken till älvsborsbron, och livet känns lätt igen! Det går inte speciellt fort, men det är härligt med sällskap, även om jag är lite mindre pratglad än vanligt. Tiden flyger förbi, och vid älvsborgsbron sticker David av mot Lindholmen. Nu fortsätter jag ensam över asfalten på bron och ner in i staden. Jag har dragit banan med sikte på lilla ängården, medvetet så att den passerar en pressbyrå strax innan. Och även försökt att pricka in alla stigar i alla grönområden som finns på sträckan, så det blir lite detaljnavigering för att hitta rätt. Men jag litar på klockan, och prickar varje sväng. På pressbyrån köper jag en flaska vatten, fyller på en flaska med sportdryckspulver och ingefärsjuice. och ger mig in i Ängårdsbergen.

Etapp 7: Ängårdsbergen – Sisjön 115 km 17:38

Det var varmt tidigare, men börjar blåsa upp lite, och det blir kyligare på topparna. Ängårdsbergen, där jag sprungit varje tisdag de senaste 7 åren, här borde det vara rätt lätt att hitta. Och navigeringen är inget större problem, däremot terrängen. Det börjar bli rejält segt uppför utan stavar, och jag är inte speciellt snabb på de tekniska utförslöpen heller, så det tar tid. Tempot går ner rejält.

Mitt i skogen dyker ett bekant ansikte upp, det är Jörgen Reppling som har tagit sig ut för att heja på mig. Jag går och pratar med honom en stund, innan jag drar vidare. Inte mycket snabbare, men det var skönt med lite pepp mitt i misären.

Ängis backar, som jag brukar älska, är plötsligt väldigt tunga. När jag skall ner för mordors trappor får jag ta det väldigt försiktigt. Det är brant, och ett snedsteg hade varit förödande. Men jag tar mig ut, och tar ett break vid macken vid fässbergsmotet. Fyller på mina flaskor, toppar den ena med lite sportdryckspulver. Mina läppar och näsa börjar bli väldigt torra och nariga, men jag misslyckas återigen med att köpa ett lupsyl. Slut även här. Ja ja, det skall skava lite att springa långt.

Etapp 8 – Sisjön – Kållered 129km 19:48

Efter Sisjön flyter det på ganska bra igen. Stigarna är snälla, backarna lätta, och jag har bra flyt. Jag hade kontaktat Simon Gustafson under förmidagen och justerat tidsplanen för när han skulle möta upp mig. 12 blev 14 som blev 16 när jag insåg att jag räknat fel på en mil på var kontrollen skulle vara. Jag hade den gamla bansträckningen i huvudet, och där passerar man Kållered efter 120km, men den nya bansträckningen är ju förlängd. Så ett nytt osammanhängande samtal ger ETA Kållered 16:00.

Men jag kan springa på rätt bra, och ser ut att kunna komma fram en kvart tidigare. Extremt målmedveten och fokuserad räknar jag ner kilometrarna mot Kållered där vi skall mötas utanför Coop. När jag passerar under järnvägsbron hör jag någon komma springande bakom mig och ropar mitt namn. Det är Simon. Jag registrerar det, och tänker att han kommer nog ikapp. Det är ju bara några hundra meter till stoppet. Men han fortsätter skrika, och jag inser att det finns två coop i kållered, 500 meter ifrån varandra. Simon har ställt upp bilen vid det första, så jag får vända och gå tillbaka. Mitt fel, men ändå irriterande. Simon har dukat upp en fin buffé i bakluckan på hans bil, och har med sig min dropbag. Jag inser att jag inte kommer att behöva fylla på med något av det jag packat ner förutom gels. Men han har en bonusbanan som är riktigt gott, och en kall öl. Så vi traskar iväg. Jag sippar på min öl, och har bara ett marathon kvar. Och nu har jag sällskap igen!

Etapp 9 – Kållered – Sisjön 154km 24:45

Några snirkliga kilometer innan vi kommer upp emot Tulebo och in på Bohusleden igen. Simon springer på framför mig i vad som antagligen känns som snigelfart för honom, men det är för snabbt för mig. Jag behöver gå i alla uppförsbackar, och har svårt att se att det är några utförslöpor eller platta sträckor någonstans. Men när jag väl kommer igång med löpstegen så känns benen fortfarande bra, men orken finns inte. Så det blir som små intervaller hela tiden med återhämtning emellan.

Vi stannar till vid Herkulesgården och jag kan sticka in en sväng på toaletten. Magen har börjat klaga lite igen, men efter toabsöket blir jag lite pånyttfödd igen. Lättare liksom.

Det är lugnt och skönt, men börjar bli lite kallare igen. Det är gott att ha någon att prata med, och Simon följer med ända till Hobo Hill. Han är sugen på att följa mig hela vägen till mål, men har ingen pannlampa, och då kommer det att bli svårt. Så han får vända tillbaka till Kållered igen. Och jag fortsätter ensam. Det går rätt bra efter toabesöket

Etapp 10: Skatås – Jonsered 171km 28:07

Det börjar bli riktigt kallt nu. Kranen i Skatås har två lägen. Maxtryck eller inget. Blir rejät våt när jag försöker fylla på en flaska med sprotdryck. Tömmer i det sista pulvret och en shot med ingefärsjuice, tar på mig alla extrakläder jag har med mig. Vindjacka, regnjacka, dubbla handskar och tre buffar över mössan. Ringer Linda och säger att jag nog inte kommer hem före midnatt. Jag har 17  km kvar som nog tar minst 3 timmar. Sen börjar den riktigt roliga delen av loppet.

När det börjar skymma ser jag en råbock. Han bara står där precis bredvid mig på vägen. Jag pratar med honom, men även om han inte svarar så är det trevligt med lite sällskap. Tar fram kameran och tar en bild. Ser ingen råbock på bilden. Men det måste vara för att det är för mörkt tänker jag.

Tiden flyger förbi. Även om varje kilometer går på 10 minuter, känns det som om de plingar till i klockan hela tiden. Börjar bli lite trött. Träffar även en Björn och en Älg som står och stirrar på mig. Men de försvinner när jag kommer närmare, de liksom löser upp sig och blir skuggor.

Jag är på oerhört bra humör. Benen bär riktigt bra, jag springer på så fort jag kan och känner att jag har fint flyt. Klockan höll inte med 8-9 min/ km är väl helt ok efter 27 timmars löpning, men det är inte riktigt värt det när jag går på 10 min/km. Så jag återgår till intervalllöpandet sedan tidigare.

När jag kommer över motorvägen och närmar mig sista trapporna så tycker jag att jag hör människor som står och jublar, och när jag kommer ner emot mål så ser jag att det är ett gäng som har samlats för att ta emot mig i mål. Men när jag kommer närmare dör ljudet ut, och alla människor glider undan, som skuggor.

Det är helt tyst och öde. Inte en själ. Jag är ensam. Trycker stop på klockan, och promenerar bort mot bilen. Jag har tagit mig varvet runt. Slagit distansrekord med 2 kilometer och mår rätt bra.

Jag har en medaljceremoni där i mörkret. Ger mig själv en stor kram och hänger medaljen om min hals. Först i mål. Men inte snabbast.

 Professionell Skyrunner vid 48 års ålder

Det är aldrig för sent att bli bra. Vid 48 års ålder tar jag min löpning till nästa nivå och går med i Team Arduua som en av deras professionella forerunners. När det gäller ultra trailrunning och skyrunning är grit, viljestyrka och uthållighet viktigare än kapacitet och topphastighet.

Så hur hamnade jag har? Här är historien bakom och svaret på varför jag gick med i Team Arduua när jag fick frågan från grundaren Katinka Nyberg i december 2020.

2019 avslutade jag 12 ultralopp, varav 5 i berg med mycket höjdmeter. 2020 ställdes nästan alla tävlingar in, och jag var tvungen att springa FKT och virtuella tävlingar. Jag vann Trailrunning Sweden höjdmetertävling där jag gjorde 7182 m + på 16 timmar på min bakgård, som jag sprang upp och ner 101 gånger, och jag tror att detta satte mitt namn på listan över svenska skyrunners, eftersom jag fick en inbjudan att gå med i Skyrunner Adventures på Facebook.

Under sommaren hade de Skyrunner vertical challenge, där du skulle få så mycket positiv och negativ stigning  på 1, 2 eller 4 timmar. Och eftersom vi inte har några stora berg här, sprang jag på min backyard. Jag tog 4 timmars utmaningen och lyckades springa upp och ner för min kulle med 70m + 42 gånger. Höjdmätaren registrerade inte hela höjden, eftersom jag snabbt vände på toppen och botten av backen, men jag lyckades 2807 m + och 2763 m- på fyra timmar och vann tävlingen.

Första priset var 1 års coachning med en professionell skyrunning-tränare. Jag var en löptränare själv och undrade hur mycket nytta jag skulle ha av priset, men jag bestämde mig ändå för att ge det en chans.

Jag startade coachingsplanen med att mäta min rörlighet och styrka och ett videosamtal med min tränare Fernando Aramisen, en erfaren skyrunningtränare från Spanien. Han lade mina träningspass på Training Peaks, och vi hade uppföljningsmöten varje månad via e-post. Allt jag loggade synkroniserades från Garmin till TP, och jag lade till en kommentar till varje träningspass. Jag har följt en träningsplan tidigare, men inte med så mycket uppföljning och coachinteraktion. Jag är inte den mest flexibla personen jag känner, och jag skulle säkert kunna använda mycket mer rörlighet …

Grunderna i träningen följer vad jag är van vid, en 80/20 fördelning med 80% Z1 låg intensitet och 20% Z4-5 hög intensitet. Vad som var annorlunda var att träningen var specifik för skyrunning, där höjdmeter var viktigare än avstånd. Och specifika delar av trail och bergslöpning, till exempel var man ska trycka på upp och nerför backarna. Det här var nytt för mig och passade mig perfekt. De senaste två åren har jag gjort det mesta av min träning med hög intensitet på cykeln, eftersom den snabba hastigheten som behövs för de högre pulszonerna vid löpning ofta leder till stressskador. Och tro mig, jag har haft nästan alla.

Jag tycker också att det är mycket lättare att få högre puls i stigningarna, så jag gör all min VO2max-träning i backarna. Tröskelträningen gör jag på jämnare terräng, främst på stig.

En annan sak som var nytt för mig var hur mycket styrka och rörelseövningar som var planerade. Först mestadels med kroppsvikt, men nu, med ökande vikt på skivstång. Planen har baserats på mina personliga mätvärden och har gjorts för att förbereda min kropp för den extra belastningen att lyfta vikter. Jag har verkligen gjort min beskärda del av att lyfta vikter på gym, men mer för en allmän styrka, och inte specifikt för skyrunning och ultralöpningsfokus.

Och nu ser jag resultatet. Efter bara fyra månader på programmet slog jag mina personliga bästa tider på Strava oftare än inte, även med KOM: s på kortare sprintintervaller.

Så varför gick jag med i Team Arduua när Katinka frågade mig för en månad sedan? Det är naturligtvis en stor chans och en stor ära att betraktas som en professionell idrottsman, men jag skulle inte ha gått med om jag inte kände att de delade passionen och kunskapen för sporten som jag har. Att ta den spanska kunskapen om skyrunnings till resten av världen är en bra idé, och något som jag skulle vilja vara en del av och något som jag kan stå bakom.

Så jag ser verkligen fram emot 2021 som en del av Arduua-teamet!

Läs mer om Arduua här: https://arduua.com

Och min berättelse på Arduuas blogg: https://arduua.com/skyrunner-story/tomas-amneskog/

Pilgrimsleden FKT

Jag har haft ögonen på Pilgrimsleden under en tid. Jag sprang den andra halvan baklänges för ett par år sedan. De har nu återställt och omdirigerat delar av den gamla pilgrimsleden, och den nya sträckan såg intressant ut. Och det ska vara möjligt att springa på en dag under de långa svenska sommardagarna.

Rutten är 137,66 km lång med 2350 m höjdmeter. Ruttens huvuddel är stig, men också stora delar av grus och asfalt. Jag gick ut för att göra ett osupportat försök på leden. Detta innebär att jag inte kan få support av något slag, och jag måste bära all min energi och andra saker från början. Jag kan fylla med vattnet från allmänt tillgängliga vattenkällor, och alla kyrkor och kyrkogårdar har vatten tillgängligt. Och nästan varje scen passerar en kyrka.

Så jag packade 8×60 g Umara-sportdrink, 6x50g Umara-barer, 8 brödrullar, eletrolyter, laddare, första hjälpen, nödlampa, vattenfilter, extra strumpor, underkläder, buff, merinotee och vindbrytare. Jag hade också 2 stycken 500 ml mjukflaskor med sportdryk förberedda. Jag beställde en taxi klockan 03.00 och anlände till masthuggskyrkan 03:25. Vädret var perfekt nu, +20 och klar himmel.

Etapp 1. Masthuggskyrkan – Nylöse kyrka 9,8 km

Jag började springa genom centrala Göteborg. Många kyrkor måste passeras på vägen, och även skansen kronan. Jag sprang lugnt och långsamt och nådde Nylöse kyrka efter 01:03

Etapp 2. Nylöse kyrka – Storås 10,7 km

Efter den första enkla delen går vägen in i de kuperade singeltracksspåren längs Lärjeån. Här kan du hitta vatten på kyrkogården som du passerar vid km 11, och jag fyllde en av mina mjukflaskor här. Jag nådde Storås efter 2:15 och 20,5 km.

Etapp 3. Storås – Jennylund 11 km

Från Storås följer Lärjeån och här börjar den verkliga naturupplevelsen. En ny sträcka av leden hade rensats, och det var ren löpglädje här. Fortfarande tidiga morgontimmar, så värmen var uthärdlig. Jag hoppade över fyllningen av vatten vid Jennylund och fortsatte. Jag nådde Jennylund efter 3:34 och 31,5 km

Etapp 4. Jennylund – Starrkärr kyrka 17 km

Efter 6 km stannade jag vid Dammekärr för att fylla på mina mjukflaskor. Jag visste att jag hade en lång sträcka innan jag kunde fylla dom igen, så jag fyllde båda flaskorna med sportdryck. Den nya sträckan från Dammekärr till Starrkärr var riktigt fin. Många små stigar, men också vissa områden där det inte fanns några spår. Endast trailmarkers och grönsaker. I Starrkärr kyrka fyllde jag en flaska med bara färskt vatten, fyllde den andra flaskan med sportdryck och elektrolyter. Jag nådde Starrkärr kyrka efter 5:35 och 48,7 km

Etapp 5. Starrkärr kyrka – Skepplanda kyrka 11,3 km

Vid denna tid på dagen blev det ganska varmt. I skuggan av träden i skogen var det hanterbart, men att komma ut på asfaltsträckan när man närmar sig Skepplanda, det var riktigt varmt. Strax före Skepplanda, vid forsvallen, gjorde rutten en omväg runt vattenfallet och de gamla hällristningarna. Jag bodde här som barn, så det var verkligen känslomässigt att springa i dessa omgivningar. Jag fyllde på båda flaskorna, en med sportdryck och extra elektrolyter, och en med bara vatten. På vägen ut stannade jag och pratade med en Ultralöpare. Jag nådde Skepplanda kyrka efter 06:55 och 60 km. Håller en genomsnittlig fart på 6:54 min / km, och fart i rörelse på 6:30 min / km.

Etapp 6. Skepplanda kyrka – Lödöse kyrka 9,8 km

Rutten från Skepplanda passerar över Ale golfbana. Vid denna tidpunkt började jag bli riktigt överhettad och letade efter ett ställe att simma. Inte en sjö i sikte, och jag ville inte simma i vattenhinder på golfbanan, så jag sprang vidare. Vid Lödöse kyrka fyllde jag på båda flaskorna, en av dem med sportdryk och elektrolyter och en med vatten. Jag drack nog 1 liter extra också. Jag nådde Lödöse Kyrka efter 8:29 och 69,8 km.

Etapp 7. Lödöse kyrka – Lilla Edet 15,7 km

Efter ett tekniskt och kuperat avsnitt efter lödöse museum kom rutten ut på en lång sträcka på asfalt längs Göta älv. Vid denna tidpunkt var temperaturen 39 grader, så när jag såg en öppning vid sidan av älven tog jag en liten omväg, tog av min ryggsäck, skor och strumpor och badade för att svalka mig. Jag märkte en massa blåsor på mina tår på grund av fukten, så jag bytte strumpor och smorde in sheasmör på mina fötter innan jag fortsatte.

Efter 77 km  kom jag till Tungekyrkan, där jag fyllde med vatten. Vattnet var lite grumligt här, så jag rekommenderar inte den här kyrkan för att fylla på vatten. Oc min mage kändes lite skakig, och jag rapade surt mycket. Jag drack bara sportsdryck för att kunna fylla på vattnet vid nästa stopp i Lilla Edet. Jag nådde Lilla Edet och Fuxerna kyrka efter 10:46 och 85,5 km.

Etapp 8. Lilla Edet – Utby 15,8 km

När jag passerade över floden och över till västsidan av Göta Älv, gick rutten upp och ner för två berg, där stigarna var ganska svåra stundtals. Jag gick mycket här, alla berg och även några delar där det var svårt att navigera. Efter 96 km stannade jag vid kyrkogården i Hjärtum för en välbehövlig påfyllning av vatten och sportdryck, medveten om att det kunde vara en lång sträcka utan chans att fylla på. Jag nådde Utby efter 13:24 och 101,3 km.

Etapp 9. Utby – Trollhättan 18,9 km

När jag lämnade Utby började himlen mörkna och värmen var inte så pressande. Jag fick till och med några stänk av regn. Jag hörde en avlägsen åska, men det fanns ingen verklig fara. Rutten var då och då teknisk och efter 111 km började jag få ont om vatten. Men jag såg en vattenslang på en byggnad och kunde få en påfyllning här. Det är alltid trevligt att inte ransonera vattnet.

Jag kom till den magnifika utsikten över Göta Älv och sprang längs floden, upp och ner, tills jag kom till kraftstationen. Där korsade rutten älven och gick 4 km tillbaka ner till slussarna. I det här skedet började jag känna mig trött, och att springa var inte kul längre. Jag fyllde på mina flaskor på den allmänna toaletten efter 119 km och fortsatte till Trollhättans kyrka, som jag nådde efter 16:40 och 120,8 km.

Etapp 10. Trollhättan-Vänersborg 17 km

Vid detta tillfälle såg mållinjen framför mig. Jag visste också att jag var tvungen att fortsätta springa för att komma dit innan det mörknade. Lyckligtvis var vägen till Vänersborg väldigt lätt, och jag lyckades springa långa sträckor nu. Jag kom till Vänersborg innan solen gick ner och jag kunde nå slutet av rutten i dagsljus. Den totala tiden var 18:41:10 och sträkan 137,66 km.

Jag gick tillbaka den sista km till Vänersborg och köpte en stor kall öl när jag väntade på tåget. Jocce kom och gjorde mig sällskap  för en snabb drink, och jag kom på 23:09-tåget tillbaka till Bohus, där Linda kom och hämtade mig.

Turen är publicerad och godkänns nu som en ny snabbast känd tid på sträcckan!
https://fastestknowntime.com/fkt/tomas-amneskog-pilgrimsleden-gota-alv-sweden-2020-06-26

Rutt på Garmin-onnet: https://connect.garmin.com/modern/activity/5149667135

Rutt på Strava: https://www.strava.com/activities/3675520479

North Coast Ultra 2019

Vi gav oss ut på en liten roadtrip jag, Mervi och David, för att springa ett fint lopp i Danmark. Sov över på ett hotell nära starten, och gick upp vid 06.00 och gjorde oss iordning. Starten gick 08:00.

Startade försiktigt med 20 löpare framför mig. David sprang snabbt förbi på stranden, men jag tog det lugnt i början. Men redan på de inledande trapporna efter strandlöpningen tyckte jag att det gick segt, så jag gick om ett par löpare. Kom ikapp en dansk kille, Finn, som jag hade sällskap med till första kontrollen.

Jag höll ett jämnt tempo, och fortsatte plocka löpare. Vid 2:30 låser sig klockan, och jag måste starta om den, så det fattas 1 km ungefär på min aktivitet. Passerar 2 killar till som har börjat tröttna, och ser Finn då och då.

Efter 3 timmar kommer två killar förbi mig snabbt, har ingen möjlighet att hänga på, sen passerar även Finn. Han berättar att dom sprungit fel. Vid nästa kontroll får vi reda på att vi ligger 5:a och 6:a. I stigarna i skogen ut mot havet springer jag förbi Finn, och passerar en av de som kom förbi snabbt tidigare, och är nu fyra.

Sen kommer sanddynorna, 4 km av sirap. Känns som jag står still, men har sikte på en kille långt framför mig. Jag kommer ikapp honom, och är uppe på 3:e plats. Men Finn är strax i rygg, och går om. När vi kommer ut från sanden får Finn kramp, så jag stannar och ger honom en salttablett. Han verkar piggna till, och ligger tätt i rygg fram till sista kontrollen. Här får jag reda på att det är 5 minuter upp till 2:an, och går ut med Finn i rygg. Det här skall jag inte släppa tänker jag, och trycker på vad jag har i skogen, men ut på stranden är Finn med i hasorna.

Jag ger vad jag har, och ser mig inte om, men det känns återigen som att springa i sirap. Hela stranden är full av 30km löpare, och jag passerar ett 50-tal löpare. När jag närmar mig mål tror jag fortfarande att Finn är strax bakom och skall svepa förbi, men det kommer ingen, och jag går i mål som trea. Faktiskt bara 20 sekunder från 2:an, och Finn tappade 5 minuter på strandlöpet. Så det gick nog rätt fort ändå. Sluttiden blev 4:24:03.

I mål träffar jag tvåan i loppet, och är helt säker på att David vann, jag hade ju inte passerat honom under loppet, så jag går runt och letar efter honom. Men han dyker upp en kvart senare, då han var med de som sprang fel. 

Det var ju en ganska stor tävling, med totalt 1100 anmälda löpare, så jag tänkte att äntligen kan det kanske löna sig det här med ultralöpning. Men nej. Jag vann en buff och 1 liter tvättmedel. Kan hoppas på lite sköna ITRA poäng ändå.

Mervi försvarade titeln hon tog förra året när hon vann damklassen, och David kom på 6:e plats. Inte illa från Team Aktivitus Sports Club. Hade det varit en lagtävling hade vi tagit hem den lätt.