Kategoriarkiv: Triathlon

Ironman Köpenhamn 2017

I slutet av Mars började den fokuserade triathlonträningen med sikte på Ironman i Köpenhamn den 20 Augusti. Patrik Stigaeus gjorde ett triathlontest på Aktivitus, och Linda Linhart lade upp träningsprogrammet. Jag missade inte ett pass fram till mitten av Juli, då jag första semesterhelgen lyckades med konststycket att bryta två revben. Där och då trodde jag att Ironman var kört.

Men jag kunde cykla på spinningcykeln hemma, och efter en vecka kunde jag cykla på tempocykeln ute. Visst, det gjorde ont varje gång vägen var lite ojämn, men det gick. Springa var det inte tal om, och i simbassängen låg jag och övade benspark längd efter längd. Tiden hade dock gått ut för att flytta min startplats till ett annat lopp, och det gick inte heller att få några pengar tillbaka. Så jag bestämde mig för att köra ändå.

Jag hade bokat en lägenhet via airbnb, och fick med mig två kompisar från team alliansloppet, Jesper Fahlén och Tony Eriksson. Familjen fick stanna hemma denna gången, så fokus låg helt på söndagens tävling.

På lördagen väckte jag kroppen med ett löppass där jag körde 2 km lugnt, 2 km i tänkt tävlingsfart, och 3 km nedvarvning. Ett lätt cykelpass på en halvtimme när vi körde ner cyklarna till T1, och sedan var det bara att invänta söndagen med Ironman Kalmar streamat på datorn hela dagen.

Vi tog tunnelbanan in till starten, bytte om på plats, och inväntade starten. Jag och Tony hade seedat in oss i Rosa simmössor, med en tänkt sluttid på 1:11 – 1:17. Jag gick inte i vattnet innan, utan inväntade den rullande starten. Tryckte i mig två gel 30 och 15 minuter innan start, och 07:34 på söndagsmorgonen gick jag i vattnet. Jag gick ut lugnt för att komma in i en bra rytm, och jag sökte fritt vatten ut till vänster för att komma igång lugnt. Och det kändes bra. Väldigt bra tillochmed.

Simbanan gick inne på relativt grunt vatten på Amanger Strand, och då och då passerade jag simmare, och ibland blev jag passerad. Då passade jag på att häng på fötterna ett tag, men det var svårt och bökigt, så jag sökte mig snart ut till fritt vatten igen. På sina ställen var det ganska mycket tång, som fastnade i ben och armar. Men solen var framme, vattnet var lugnt, och rätt var det var såg jag målet framför mig. Det blev lite bökigt igen innan uppgång, men när jag kom upp ur vattnet och tryckte av klockan visade den 1:17:51. Och med tanke på hur skön resa jag hade haft och med tanke på att jag simmade 3900 meter istället för 3800 så var jag mer än nöjd.

Första växlingen, in och hämta min påse. Av med våtdräkten, på med torra strumpor, skor och hjälm, och iväg till cykeln. Det var ganska långt, och jag var ganska nödig, så jag tänkte att det var lika bra att pinka innan jag satte mig upp på cykeln. Men det tar ju tid. 4 minuter tog det att tömma blåsan innan jag fick hämtat cykeln. Men bättre så än att cykla nödig.

Upp på cykeln. Det låg regn i luften, och blåste ganska rejält, men det var sidvind snett bakifrån de första 4 milen, så det vara bara att trampa på för att få upp värmen. Det var lite bökigt att ta sig ut ur Köpenhamn, och efter 1 dryg mil tappade jag en flaska Maurten som jag hade bakom sadeln. Min nutritionsplan hade annars varit att bara dricka Maurten 320, 1 750ml flaska var 4:e mil, men nu var jag tvungen att plocka upp en flaska energidricka från arrangören redan efter 3 mil.

Eftersom man inte är speciellt snabb i vattnet, så var det många cyklister att passera. Och man har ju inte så mycket att göra under en 18 mils cykelrunda, så jag räknade alla som jag passerade. Och det var många…

Men jag flög fram första 4 milen. Jag snittade närmare 38 km/h inan det var dags att svänga inåt landet in i motvinden och uppförsbackarna. Men jag låg på tunga växlar uppför, och kunde krypa ihop och skära vinden bra, så jag fortsatte i högt tempo och snittade runt 31 km/h i detta svårare parti innan jag kom ut på bredare vägar. Men magen gillade inte sportdrycken, och jag började få magknip. Jag hade med mig lite bars i reserv, och jag tog en tredjedels bar och två bananer vid kontrollen efter 5 mil, och det lugnade ner sig.

När jag kom till Danmarks längsta och brantaste backe väntade min special needs bag med två nya flaskor Maurten 320. Jag stannade och packe på dom på cykeln, och sedan var det bara att dra iväg igen. Jag passerade 9 mil efter 2:35, och kände att jag kunde nog göra en riktigt bra cykelsträcka. Jag visste att det är alltid lika jobbigt att springa, så det var ingen idé att spara på något. Tryck på så mycket jag orkar, och så håller jag det. Och härifrån var det ju medvind igen.

Under andra varvet i medvinden höll jag inte lika hög fart som under varv 1. Dels var jag tröttare såklart, men det regnade också ganska kraftigt. Jag kunde ändå snitt runt 37 km/h fram tills det var dags för backar och motvind igen. Men en snabb överslagsräkning gjorde att jag ändå visste att jag skulle ta mig in på runt 5:30 om jag kunde snitta runt 30 km/h de sista 5 milen in mot mål, så det var bara att trycka på. Jag passerade många uppför, och ibland kändes det inte ens som om det var motlut när jag ställde mig upp och tryckte på.

In mot växling låg jag på ett tempo som skulle ge mig en cykeltid på 5:10, men det var längre till växlingen än vad skyltarna hade angivit, och inne i Köpenhamn var det blött på vägbanan och knixigt, så med nästa 2 km extra rullade jag in till växlingen efter 5:15:54. Jag hade krossat min tidigare bästa cykeltid med en halvtimme, och hade snittat nästan 35 km/h. Och nu var jag riktigt kissenödig igen, så 4 ny minuter på toaletten efter att jag hade bytt strumpor och dragit på mig löpardojorna gjorde att jag visste att drömtiden 10 timmar var ganska ouppnåbar.

Ut ur parkeringshuset och upp på banan. Mitt i centrala Köpenhamn var det ett rejält tryck på publiken, men benen var stumma och tunga. Det kändes som om jag sögs fast och sprang oerhört långsamt, så när första kilometern passerades och klockan pep till på 4:41 var jag rätt förvånad. Och jag fortsatte på samma sätt, och det var inte förrän efter 7 km som passertiden låg på över 5 minuter.

Jag tänkte inte äta något. Planen var att ta 3 gel i timmen, och bara en mugg vatten vid varje kontroll. Jag hade salttabletter med mig, och knaprade i mig 2-3 i timmen. Och jag kände mig bra. Benen var som bly, och jag var trött, men det kändes ändå bra. Men det var förbannat långt kvar, och efter andra varvet när jag närmade mig halvmaran var det segt. Leendet hade försvunnit från läpparna, och nu var det bara att bita ihop. Jag passerade halvmaran på 1:45, men visste att jag inte skulle hålla samma tempo andra halvan.

Men jag gick inte. Bara vid varannan kontroll när jag drog i mig en gel, men jag höll mig i rörelse hela tiden. Och snart var det bara ett varv kvar. Vid den norra vändpunkten fick jag mitt sista armband, och där och då gjorde det rejält ont. Låren var nästan tömda på energi, jag hade blåsor på alla tår, och jag var rejält trött på att springa. Det var liksom inte roligt längre.

Så jag ökade takten. Jag ville bara i mål, och ju snabbare jag sprang, desto snabbare skulle jag komma i mål. Näst sista varvet hade min kilometertiden legat på runt 5:30, men nu kom jag ner mot och även under 5 min/km. Och publiken skrek för varje löpare jag passerade, och jag kände att slutet var nära.

Och att slippa sticka ut på ett varv till och istället få svänga in mot målportalen är oslagbart. Man har hur mycket kraft som helst de där sista 100 metrarna innan man passerar mållinjen. Och sedan tar det slut. Man är helt slut. Jag kunde inte ta ett steg till, men jag fick en hjälpande hand, en varm filt och min medalj. Jag kollade på klockan, och såg sluttiden. 10 timmar, 28 minuter och 21 sekunder. Nästan 40 minuter snabbare än i Maastricht förra året. Och med två brutna revben.

Den avslutande maran gjorde jag på 3:37. Visst, jag har sprungit mycket snabbare på marathon tidigare, men detta var faktiskt min 3:e snabbaste mara någonsin.

Men jag mådde lite illa, och det gick inte att få ner någon mat, och segerölen ville jag inte ens tänka på. Jag bytte om och fick en smärtsam massage innan jag begav mig till cykelutlämningen och haltade hemåt. Vi bodde väldigt centralt bara 800 meter från målet, men det tog mig en halvtimme att ta mig hem och baxa upp min cykel för trappan.

Av 3200 startande tog jag mig i mål som nummer 429, plats 402 bland männen och plats 62 i min åldersklass. Inte ens nära att kvala till Kona, men ändå. Det går åt rätt håll. Och känslan i loppet gjorde att jag nog fortsätter min triathlonsatsning ändå. Jag har liksom inte nått mitt max ännu känner jag, så varför sluta nu?

Här är en länk till det officiella resultatet

Och inför nästa år har jag skruvat upp målsättningen lite. Jag skall köra 3 Ironman, för att dra nytta av träningen man lägger, och förhoppningsvis kommer avslutningen i Kalmar att bli riktigt bra. Men tävlingarna kostar, och för att finansiera anmälningsavgifter så har jag lagt upp en crowdfundingkampanj på makeachamp. Många små eller några stora bidrag kanske gör att jag kommer liite närmare Hawaii :)

Tack till Linda som har skött om min kropp och gjort mig skadefri, tack till Aktivitus för stöd och coachning, och tack till Carl Johan för all pepp och för hjälmen ;)

Ironman Zurich 2015

Here is a summary of the actual race. I post a separate post about preparations for the race later.

Sunday morning 4 am the bell rings, and it's time to get up and make breakfast. We are staying at Fischer's Fritz campsite 2 km from the event area, so there's only a short walk to the start. Last minute additions to the various Exchange bags. The forecast has said rain and thunderstorms during the day, so I add an extra bicycle shirt. Watch the bike, peel off the protective cover and head off to the swim start. On site I get confirmation that it's wetsuit prohibition, since the water temperature is 25.2 degrees. No direct benefit for a guy with very heavy legs, but you have to accept.thumb_IMG_3167_1024

New this year is that it's rolling start with självseedning. I am in the next slowest group, 80-90 minutes, and waiting for the start. The pros start 06:40, and I'm going in the water at 07:00. The start is quiet and nice compared to the usual mass starts.

I think I look a bit muddy, and watch glasses. Notice that I have not taken them at all, and drag them down over your eyes and continue swimming. I have come off a bit with the crawl in the final weeks, and swum almost every day for the last 14 days, so I'll soon into the rhythm. But I like to take at all to be confused with the other and swim, then I do not want to be bothered with kicks and nudges, so I put me 10 metres to the left of the entire field. Here I can swim undisturbed, although there will be a little longer way, and even if I do not get the help of being behind someone.

But oh how long it was to the first buoy… look at the clock, and it shows 735 metres. But that's just to round it and continue. It floats on well until turning processes were, but where it will be crowded again, and it's hard to get past. Once at the island, I am the missions out of the water to run over and jump in on the other side. I know I'm not even halfway, the official distance is 1500 metres the first lap and 2,300 others. But my watch is already showing 1996 meters … Have been swimming too far out from the track … The time halfway is 48 minutes, which is a little more than I bargained for.

The second round will be heavy. It has begun to blow, and the waves beat into the mouth and nose on the way out. I can still only breathing in one direction, so just to stay afloat. And continue to crawl. The last stretch toward switching is the waves towards my left, so it runs better. Now swallow I don't quite as much water. Up from the water bells I by at 1:48. The GPS on the clock stopped working half way into the final stretch, so the distance was just key 3.7 km, but more likely be I swum just over 4 km in total. And I crawled all the way! time was less important, since the main objective of my swimming was able to crawl over the long haul. And now I can, even in open water with a lot of people around me.  And without wetsuit in addition.

First switching to the bike. Now it was my concern out of the way, and now I was on safer ground with my two best branches left. Exchange area is large, and it's long way to get around. I took it quite calmly, for quiet indeed if I compare my switching times with others. But it was nice to get everything in place. Fixed when I would press firmly the shoes in the pedals they wanted to click in, and I realized that I have not removed the block guards. Of them, and discard them. Up on the bike and set off.

1101_011845

I thought open half quiet to get into cycling, but at the same time, bring up the heat. I had a stomach ache after swimming. Almost 2 hours in the water meant I got stomach cramps when I drink sports drink. But the first three miles were the rather flat, and where could I average around 35 km/h. And now I began to pass a lot of people. A bit in order to have something to do, I started to count how many times I passed. There will also be a good way to divide the space into smaller stages.

Then it was time for the slopes. I dreaded the beast, but found it was not so bad halfway through the first lap. Now should the Hill have come, and sure enough, I had climbed some, but not as much. Fixed then I had of course not come up to the Hill yet … After having climbed standing in the pedals in 1 km I thought that now takes the Hill end. but it did not. It just continued. 3 km steep uphill. I made sure to lie just below the acid threshold, and could climb the large rack up all the time. But then it perform, I knew. And it made it a little while before the next climbing started. Not as steep, but more than 5 km long.

And then it performs a. .. Really very performing. I lay in the speed position, and looked at the speedometer to the began approaching 80 km/h. Great I thought, good with speed. But when I approached a curve at the bottom and would slow down, Mark I to fly barely decreased slightly, and it started smelling burned… So I had to stand up, put on as much braking could be, and hope it doesn't come a sharp curve. But it didn't, and now it was flat again. A little climbing on 1 km before turning at Heartbreak Hill. But a steep one at that. First lap took 2:50, so I was well above 30 on average.

1101_027496

And out on the second lap. First 30 km was flat, and very be on barsen and pumping on. But I started to get very sore ass, and craved climbs where you could stand up. Though this time it was legs not as fresh, and it did not respond as good when I stood up. And when I got to the beast, only to switch down to the small rack up, and sit and chew themselves up. This time the climb took 2 minutes longer than on the first lap, and the next climbing, which I had thought was something other than a little tough on the first lap, was really annoying. But so shall it not be …

The last stretch toward heartbreak hill was flat, and I pumped in as best they could. It had begun to blow some, and it was an uphill battle most. And heartbreak hill was really tough the second time. The second round went on over 3 hours, but I had still made the 18-mile at 5:54 am despite all the slopes. So we should be happy with. And that's right, I passed 560 cyclists, and was passed by 15:)

Last letters before the races. I took once again good time on me, pinkade in 5 minutes, and got his back rubbed with lotion. Now it was really hot out there, more than 30 degrees in the shade and blazing sun. So you got a little triathlonbrännan though.thumb_IMG_3175_1024

I ignored the quick lacing, and changed the socks. Wanted good shoes before the final marathonloppet. Because I had taken it pretty quiet in Exchange I came pretty quickly into the races. Step sat quite nicely, and a nice and slow tempo just under 5 min/km was felt right nicely. Now I was in my element, and I continued to count how many times I passed.

First fluid control came after just 1 km, and they served both fruit and nuts in addition to all the junk food that are usually present. So I poured in me. Probably a little too much, but I wanted to have good energy. The checks kept coming with 2 km intervals throughout the race, and the first lap went relatively easy. Just over 50 minutes of 10.5 km is quite OK.

But then it got heavier. The second round began the bones speak up. No cramps, even though I only got in me 1 elektrolyttablett before I dropped the bag, but it hurt. But out on the 3rd lap, I stopped counting how many times I passed (I counted 560 before I stopped half way) and started thinking about what it was I was doing. Not in a bad way, but in the same way that I usually think when it feels heavy at the end of the course I have prepared myself long before.

1101_038636

Now it's 18 km left. Enjoy them. You have been looking forward to this for 1 year soon, so enjoy the last few kilometers. See each felled kilometers as a dear friend who you take leave from, and all that is in front of you as great acquaintances. And enjoy every kilometre. Spring easy, running easily and effortlessly. You love to run, you can run much longer than this, and you will run much longer. The legs hurts is just a sign that you are where you should be. In step. In the entry step. Here and now.

So it hurt, but I ran with a smile on his face. And I continued to push into me energy, now in the form of gels. And kilometres floated on. Soon, I was in front at the last, and then it was just pressing. Right through the last water control, and into the finish.

1101_060301

And to hear his name called, "Tomas, you are an Ironman!" was very nice. And the whole family was in place at the finish. And then I was just happy. Time, 11:42:59, was perhaps not what I hoped for, but I did not have it would be like. The final maran went at 3:44 pm, and it's actually my second fastest mara. I was tired, but pain in the body of course. No cramps. I've probably learned how to prepare before and during these races now.

 

And now I've done my ironman. I think this was a first and last given how much preparation you have to add that "disrupts" the rest of the workout. But I keep enough to swim a bit. That recovery after harder workouts …

1101_072131

 

Here is the link to the race on garmin connect: https://connect.garmin.com/modern/activity/838714281

And here is the link to the official result:
http://tracking.ironmanlive.com

 

Ironman Zurich 2015!

So where you signed up! Next year it will be an ironman in Zurich!

Tjörn triathlon was the half-ironman distance, but if one is to run a triathlon, so we must of course run an ironman. I actually had other plans for next year with more ultralöpning and stuff. But my dear wife convinced me that if we are going to do this kind of thing, so it might as well do it while you are healthy and physically fit. "You'll not exactly young," said she.

So now I'm taking the whole family down to Switzerland in mid-July next year. And already I've begun to reflect on the training approach. I will be running 2-3 that swimming this week, 3 that bike, 3 sessions of running and 3 strength workouts a week as a base. During the winter, I will also add 2 that cross-country skiing, which I after vasaloppet replaces against running and cycling. Hopefully I can even squeeze in 2 recovery exercise by running and 2 recovery exercise on your bike as well. I have just a little hard to see when they will enter in the schedule right now. But when I finish with the football in the fall so there will be a little bit more time.

I will also make much difference at a distance and quality passports. Monday and Thursday are quality day for running and cycling. At these sessions, I will give 100% and get your heart rate up in the top of the zone, I will find myself in. Other days and that I will focus on distance and let your heart rate to be at the bottom of the zone as I should be in. The swimming will be very focused on the technology, and then will fly to come by itself.

Yesterday I jumped more than ran the workout, and ran the strength on a bike instead. Have never sweated so much, and managed to push your heart rate up to the new maximum on bike, 157 BPM. On tonight's simträning I drove then intervals with a focus on technology, and found that it goes better the more you swim. 1900m total in under an hour of training. And then I took 20 seconds between each interval.

So, the target image for the contest is settled. I will improve myself with 50% on swimming, 10% on the bike and be able to keep my current löpfart even in a triathlon. I know that I will be happy to take me around, but I still put up a very ambitious target time of 10 hours in the end time. And I won't be disappointed if I don't pass the first time around, but, of course, aim there.